Chilla

I fredags morse när Niklas skulle kolla om Chilla hade mat låg hon på ett ställe hon inte brukar ligga på. Han kände på henne och hon var kall... Det känns så sjukt tråkigt men ändå töntigt att hon är borta. Hon var ju bara ett litet djur, men det var ändå mitt första husdjur nånsin.

När jag går hem från tåget går jag förbi ett äppelträd och så tänkte jag att där man kan ju ta en gren till Chilla som hon kan knaga på. Just ja, det behövs ju inte längre.. Det är liksom tomt att komma hem, även fast hon var i buren så var hon ändå där.

Hon har alltid haft dåliga tänder, dom växte snett och så, och den senaste tiden har hon varit väldigt blöt i munnen och Niklas läste att dom kan bli det om det är fel på tänderna. Så det kan ju ha varit det eller att hon hade fått diabetes. Det är i alla fall tråkigt..