Morfar

När jag låg ute och solade idag kom jag på hur mycket jag saknar min morfar. Det är verkligen hur mycket helst. Hans skratt, hans näsa (den var rätt stor och röd), hans stora intresse för sport. Allt. Jag tyckte verkligen om min morfar. Jag är nog ganska lik honom, i alla fall när det gäller sporten. Nästan alla sporter är roliga att titta och utöva själv. Jag saknar även när jag var liten, när han kittlades och sånt. Det var så roligt. Jag önskar verkligen att han hade fått leva bra många är till...